Judiskt liv

Inom judendomen har kohanim (hebreiska för “präster”) haft en central roll sedan biblisk tid. En kohen (singular av kohanim) är en person av prästlig härstamning, ofta kopplad till de religiösa ceremonier som utfördes i det gamla templet i Jerusalem. Kohanim är traditionellt de män som anses vara ättlingar till Aron, Mose bror, som enligt judisk tro var den första översteprästen. Men vad innebär det att vara kohen, vad var deras roll historiskt, och hur lever deras arv vidare idag?

Vem är en kohen?

En kohen är en manlig ättling till Aron och tillhör stammen Levi, en av de tolv israelitiska stammarna. Stammen Levi ansågs helig och hade ansvaret för religiösa uppgifter, men bara en viss grupp inom stammen - kohanim - hade rätten att utföra särskilda tempelritualer och offer. Alla kohanim är leviter, men alla leviter är inte kohanim; kohanim är en specifik grupp inom Levis stam som hade en unik prästroll.

Historien om kohanim börjar i Torah (de fem Moseböckerna), som är den mest heliga skriften inom judendomen och som innehåller både lagar och berättelser. Här får Aron och hans söner uppdraget att bli präster och att ansvara för heliga ritualer i Tabernaklet (det mobila helgedomstältet som det judiska folket använde under ökenvandringen efter uttåget från Egypten). Detta uppdrag gick vidare genom arv, vilket gjorde kohanim till en särskild grupp i det judiska folket.

Kohanim i det första och andra templet

Kohanim fick en central roll när det första templet byggdes i Jerusalem på 900-talet f.Kr. under kung Salomo (enligt traditionen Israels tredje kung). Templet blev det heliga centrumet för judisk dyrkan, och kohanim ansvarade för att leda offer- och reningsceremonier, som var viktiga delar av den tidens judiska tro och gudsdyrkan. Dessa ceremonier innebar bland annat djuroffer som syftade till att föra det judiska folket närmare Gud och sona för synder.

När det första templet förstördes av babylonierna år 586 f.Kr., förlorade kohanim sin officiella tjänstgöringsplats. Efter fångenskapen i Babylon, där många judar fördes i exil, återvände de till Israel och byggde det andra templet. Där återtog kohanim sina religiösa uppgifter och tempeltjänster, men nu i en tid av ökade religiösa och politiska splittringar.

Det andra templet stod kvar från 516 f.Kr. till 70 e.Kr., då romarna förstörde det. Under denna tid fortsatte kohanim att fungera som religiösa ledare i templet, men det fanns många olika grupper inom judendomen, till exempel fariséer och sadducéer, som hade olika uppfattningar om hur lagen skulle tolkas. Dessa spänningar påverkade också kohanim, men deras tempeltjänstgöring var fortfarande central.

Kohanim efter templets förstörelse

Efter det andra templets förstörelse år 70 e.Kr. kunde kohanim inte längre utföra sina prästerliga ritualer eftersom det inte längre fanns någon fysisk plats att göra detta på. Tempelbaserad dyrkan ersattes då av bön och studier, vilket ledde till att judendomen omformades och utvecklades till vad vi idag kallar rabbinsk judendom. Rabbiner, som fokuserade på att tolka Torah och undervisa om den judiska lagen (halacha), tog över som de främsta religiösa ledarna.

Även om kohanim förlorade sin centrala prästerliga roll, fortsatte de att ha en symbolisk status. Genom muntliga traditioner har kohanim fortsatt att identifieras som en speciell grupp inom det judiska folket.

Kohanim i dagens judiska liv

I dagens judendom har kohanim fortfarande vissa ritualistiska och symboliska roller. En av de viktigaste är birkat kohanim (prästvälsignelsen), där kohanim välsignar församlingen med en särskild bön från Torah (4 Mosebok 6:24–26) under vissa gudstjänster och högtider. Under denna ceremoni står kohanim med händerna lyfta, formade i ett särskilt handtecken, och uttalar välsignelsen som symboliserar deras roll som medlare av Guds välsignelser.

Kohanim följer också vissa religiösa restriktioner. De får till exempel inte komma i kontakt med döda kroppar, eftersom detta anses göra dem rituellt orena enligt judisk lag. De har också särskilda äktenskapsrestriktioner, som att inte gifta sig med en frånskild kvinna, eftersom kohanim förväntas upprätthålla hög renhetsstandard.

En annan ceremoni där kohanim spelar en viktig roll är pidyon haben (inlösen av förstfödd son). I denna ceremoni, som hålls när en förstfödd son är 30 dagar gammal, överlämnar föräldrarna en symbolisk summa pengar till en kohen som ett sätt att “lösa tillbaka” sitt barn, en påminnelse om den tid då alla förstfödda hade ett särskilt förhållande till prästämbetet.

Kohanim och judiska efternamn

Flera judiska efternamn tyder på att bäraren härstammar från kohanim. Exempel är Cohen, Kohen, Cohn och Kohn (alla variationer på “kohen”, präst på hebreiska). Andra relaterade efternamn inkluderar Katz (en akronym för “Kohen Tzedek”, vilket betyder “rättfärdig präst”), Kagan och Kahane. Många av dessa efternamn är vanliga bland judar med östeuropeiska rötter.

Det finns också kända personer med dessa efternamn som har bidragit till samhället på olika sätt, som exempelvis sångaren Leonard Cohen, komikern Sacha Baron Cohen och skådespelaren James Caan (som är en variant av Cohen).

Betydelse och arv

Trots att kohanim idag inte har samma roll som under templets tid, är de fortfarande en viktig symbol för judiskt arv och historia. Kohanim representerar en länk till templets tid och den ceremoniella dyrkan som en gång var kärnan i judiskt liv. Genom ceremonier som birkat kohanim och pidyon haben påminns judiska församlingar om sina rötter och sitt förflutna.

Det moderna intresset för kohanim märks även inom genetiken. Forskare har funnit en gemensam genetisk markör, kallad kohanim-haplotypen, som återfinns hos en stor del av de judiska män som identifierar sig som kohanim, vilket antyder en gemensam förfader för flera tusen år sedan.

Sammanfattning

Kohanim, de präster som en gång spelade en central roll i judisk dyrkan, är idag en påminnelse om det judiska folkets heliga arv och historia. Även om deras roll förändrats sedan templets förstörelse, lever deras traditioner vidare i synagogan och bland judiska familjer världen över. Kohanim representerar en tid då prästskapet stod i centrum för det judiska livet och påminner oss om judendomens anpassningsförmåga genom tidens förändringar.