Språken i den judiska diasporan

En resa genom tid, kultur och identitet

Judiska samhällen har under århundradena spridits över hela världen och etablerat sig i olika regioner, från Europa och Mellanöstern till Nordafrika och Centralasien. Denna spridning, känd som den judiska diasporan, har gett upphov till en unik språklig mångfald där varje judiskt samhälle anpassade sig till lokala språk men utvecklade en egen version, ofta med inslag av hebreiska, arameiska och judiska uttryck. Dessa språk fungerade som en kulturell länk både till värdländerna och till det judiska kulturarvet, vilket hjälpte till att bevara en judisk identitet under diasporan.

Här är några av de viktigaste språken från den judiska diasporan, med exempel på hur de har utvecklats och berikats genom historien.

Innehåll

Hebreiska alfabetets roll och anpassning

Det hebreiska alfabetet har haft en central roll i den judiska diasporan och har använts för att skriva flera olika språk. För många judiska samhällen blev alfabetet ett sätt att bevara och särskilja sina språk från de omgivande kulturerna. Trots att de judiska språken hade olika ursprung – som tyska för jiddisch och spanska för ladino – skrevs de ofta med det hebreiska alfabetet. Detta alfabet användes även för att skriva viktiga religiösa texter och bevarade därmed en kulturell kontinuitet.

För varje språk anpassades alfabetet med specifika vokaltecken och tecken för att representera ljud som saknas i hebreiska, till exempel de tyska och slaviska ljuden i jiddisch.

Hebreiskt och arabiskt alfabet i judisk arabiska

Judisk arabiska, som talades i Mellanöstern och Nordafrika, är ett exempel på ett språk som ibland skrevs med både hebreiskt och arabiskt alfabet, beroende på sammanhang. Religiösa texter skrevs oftast med hebreiskt alfabet, medan sekulära och vardagliga texter ibland skrevs med arabiska bokstäver. Denna flexibilitet gjorde att språket kunde fungera både som en del av den judiska gemenskapen och det omgivande arabiska samhället.

Jiddisch: Språket för ashkenaziska judar i Europa

Jiddisch utvecklades bland ashkenaziska judar i Central- och Östeuropa från cirka 1000-talet. Språket bygger på medelhögtyska men innehåller många hebreiska, arameiska och slaviska influenser, vilket skapade en unik språkmix. Jiddisch är skrivet med hebreiskt alfabet, och det finns två huvudvarianter: västjiddisch, som talades i Tyskland och Västeuropa, och östjiddisch, som användes i Polen, Litauen, Ukraina och Ryssland.

  • Exempelmening: “זיי געזונט” (Zay gezunt) – “Må du vara frisk.”
  • Ordet “מזל טוב” (Mazel tov) – Betyder “grattis” eller “lycka till” och används för att fira glada tillfällen.

Under 1900-talet, särskilt efter Förintelsen, minskade antalet jiddischtalande dramatiskt. Men jiddisch har haft ett kulturellt uppsving och är idag erkänt som ett minoritetsspråk i flera länder, inklusive Sverige.

Ladino: Judeospanska för sefardiska judar

Ladino, även kallat judeospanska eller djudezmo, utvecklades bland sefardiska judar efter deras utvisning från Spanien och Portugal i slutet av 1400-talet. Ladino är baserat på medeltida kastilianska, vilket gör språket likt äldre spanska, men med inslag av hebreiska, turkiska, grekiska och arabiska beroende på var talarna befann sig. Ladino skrevs ofta med hebreiskt alfabet och blev en länk mellan sefardiska judar runt Medelhavet.

  • Exempelmening: יו קיירו איר א לה קאזה דה מי פאדרי (Yo kero ir a la kaza de mi padre) – “Jag vill gå till min fars hus.”
  • Ordet “Kaza” – Betyder “hem,” likt det spanska “casa” men med en unik judisk stavning och form.

Judisk arabiska: Judarnas språk i arabvärlden

Judisk arabiska var ett språk som talades av judar i Nordafrika och Mellanöstern, där det utvecklades parallellt med lokala arabiska dialekter. Språket innehåller hebreiska och arameiska inslag och skrevs ofta med hebreiskt alfabet. Judisk arabiska användes både i vardagslivet och inom judisk litteratur, inklusive religiösa och filosofiska texter.

  • Exempelmening: “انا بحب חברי” (Ana bhib ḥaveri) – “Jag älskar min vän.” Här används “ḥaveri” från hebreiskan för “vän.”
  • Uttryck: “ברך אללה פיק” (Barak alla fik) – “Gud välsigne dig,” där hebreisk påverkan kombineras med arabiskt ordförråd.

Idag är judisk arabiska nästan utdött, då många judar från arabisktalande länder har emigrerat till Israel, där hebreiska tog över som huvudspråk.

Judeo-persiska: Ett språkligt arv i Iran

Judeo-persiska, talat av judar i Iran och Centralasien, är en persisk dialekt med hebreiska influenser och används särskilt i religiösa och kulturella sammanhang. Liksom andra diasporaspråk skrevs judeo-persiska med hebreiskt alfabet och bibehöll element av judisk tradition och tro genom språket.

  • Exempelmening: “من מירווד به‌بیت חבר” (Man miravad be-bayt-e ḥaver) – “Jag går till en väns hus,” där “ḥaver” är ett hebreiskt ord för “vän.”
  • Uttryck: “تحفه מלאך” (Tavḥe mal-aḥa) – “Skydd av änglar,” en vanlig välsignelse där “mal-aḥa” (ängel) kommer från hebreiskan.

Efter den iranska revolutionen emigrerade många judeo-persisktalande, och språket används idag mest i specifika kulturella och religiösa sammanhang.

Spår av judiska språk i svenskan

I Sverige har vissa ord från jiddisch och romani letat sig in i språket och blivit en del av vardagsuttryck, särskilt i områden med stark judisk närvaro.

  • Tjafsa – Från jiddisch “tshepen,” som betyder “irritera” eller “reta.” På svenska används “tjafsa” för att småbråka eller diskutera.
  • Macka – Ordet för “smörgås” kan ha sitt ursprung i jiddischordet “makke,” som betyder “något ätbart.” Även om sambandet inte är helt bekräftat, spekuleras det att ordet kan ha spridits via jiddisch.
  • Gnälla – Från jiddisch “gnaylen,” som betyder att klaga eller knorra. På svenska betyder “gnälla” att klaga eller uttrycka missnöje.

Även om dessa ord inte alltid har en direkt koppling från jiddisch till svenska, har de ofta spridits via tyskan eller engelskan och påverkats av jiddischens inflytande. På så sätt har det judiska språkarvet bidragit till det svenska språkets mångfald.

Ett levande arv: Språkens betydelse i den judiska diasporan

Den språkliga mångfalden inom den judiska diasporan är ett levande arv som visar hur kultur och språk kan överleva och utvecklas, även när människor lever i exil. Genom språk som jiddisch, ladino, judisk arabiska och judeo-persiska har judiska samhällen bevarat sin identitet och hållit samman generation efter generation.

Dessa språk har bidragit till en rikedom inom judisk religion, filosofi, poesi och musik. I religionen gjorde språken det möjligt för fler judar att ta del av sina heliga texter och traditioner. Filosofin fick nya uttryck när tankar från omvärlden blandades med judiska idéer och värderingar. I poesin gav språken en röst åt längtan, kärlek och det vardagliga livet i exil. Musiken, med traditioner som klezmer på jiddisch och sefardiska sånger på ladino, förde vidare judiska berättelser och känslor genom sång och melodi.

Idag växer intresset för att bevara dessa språk som en del av både judiskt och globalt kulturarv. De återupplivas genom böcker, filmer, kurser och musik. Dessa språk är inte bara ord – de är också nycklar till ett arv av överlevnad, identitet och samhörighet. De påminner oss om vikten av språklig mångfald och om hur språk kan bära ett folks historia och kultur genom tid och rum.